Kan vi?

Från natten till när morgonen gryr, kan du älska med mig, kan vi älska tillsammans, kan vi älska det vackra vi ser?

Kan vi finna inom oss något som skänker tårarna mening, leendet värme, skänker hoppet en vind likt en dans?

Kan vi älska utan att vilja ha mer?

Kan vi få finnas i stunden av det?

Kan vi nå det där inre, kanske spegla varandras ibland? Utan att behöva hålla i hand.

Kan vi lyssna med öron som hör, se med ögon som ser bortom känslornas land?

Kan vi va emellan mitten av oss själva, det vackra och någon annan? Kan vi se vad vi bär på vårt egna och andras utan att klandra eller plocka av?

Kan vi låta det vara, så som det ska vara, kan vi låta naturen va ifred?

Jag ställer frågor till mig, du får ställa dem till dig.

Kan du se i mina ögon, utan att bli min guide? Kan du lyssna till mina ord och låta mig finna min egen väg? Kan du djupt i dig förstå att det är mer värt en alla ord en kan få?

Kan du smeka min hud, krama hålla om mig, utan att laga en bit?

Kan vi va i naturen och låta naturen va fri? 🦋

/MarléneBG -19

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *