Fysisk materia – Energi – Själen – 8

Fysisk materia – Energi – Själen – 8

”Beyond heaven” By MarléneBG

19 Augusti år 2019

När vi dör ska att alla igenom diverse rum & portar innan man slutligen når destinationen av total själslig befrielse där materia ej existerar och där man ser förbi och igenom allt.

Dit & Där alla svar finns, där ingenting är oklart och där det klarnar, där förståelsen för hur olika förutsättningar försätter en i illusioner om verkligheten.

Förståelsen för att någon i mänsklig form (kostym) har en begränsad uppfattning om saker och ting.

Exempelvis att de andar som fastnat och inte ”förstått att de är döda” egentligen bara inte har accepterat det.

De har inte varit intresserade av att gå igenom några portar & portaler för de är inte redo alls, ibland så pass att de inte ens ser ljuset som leder dit alls.

Exempelvis en människa som dör hastigt och ser exempelvis sitt barn eller partner gråta och i den stunden inte vill annat än att trösta.

Och hur tröstar en själ en människa av kött & blod som saknar värmen av själens nu mer döda kött & blod. Själen börjar förbrillt försöka bevisa sin närvaro utan att ha lärt sig hur man gör detta. Det resulterar kanske i att välta saker, kalla vindar och så vidare (ibland med erbjudande om hjälp från mörkare krafter/energier).

Men den varma, mjuka kroppskontakten av en kram uppstår inte och själen dras ned i empatins sorg för det männskliga intellektet i stället för att nå den högre nivån och låta människan på jorden ha sin jordbundna sorg. En sorg som det inte finns plats för dit själarna hör hemma.

Ingen själ kan komma igenom alla dessa portaler i ett vilset tillstånd.

Alla kläder måste av, allt kött & blod, alla sorger & oförätter ska redas ut och tiden går i ultrarapid.

Om en själ vandrar ur kroppen och medvetet stiger mot sitt högre jag så tar detta arbete mellan 3-4-5 veckor. Alltså lika lång tid som den värsta sorgen bearbetas här på jorden.

Det tar ofta 2 veckor innan människor får besök av själen i första drömmen, det är en titt-in, en övning, förberedelse inför de resor själen kommer kunna utföra med skicklighet senare. En del av resan och ett tecken på att själen är ungefär lite mer än halvvägs i arbetet den ska genomgå för att finna sin plats. Jämför det med en graviditet om du vill. Det ska formas något nytt, svansen (jordelivet) är det första som ska bort precis som spermien måste släppa sin svans utanför ägget, något inte en spermie hade klarat sig utan på vägen dit är det första den måste släppa för att bli något nytt. Likaså har inte människan klarat sig utan människokroppen i jordelivet.

Men att vara människa är bara en form, själen (energin) finns i allt och allt ska byta skepnad och form för att ta sig framåt, utvecklas, slå ut, dö och bli nytt igen. Vissa saker gör ont men allt är nödvändigt ont och något vi likt alla energier ska genomlida.

MarléneBG 19 Augusti-2019

Men hur klarar man att släppa taget?

Jag hade skrivit om en utav Buddhas sanningar och fick frågan ”Men hur klarar man att släppa taget?”. En fråga jag så många gånger ställt mig själv och andra i förtvivlan.

Vi börjar med hur

Buddhas sanning lyder, den jag hade skrivit om (vilket är en något utvecklad och förtydligad text av originalet som finns i Sofan Chan’s Buddhism Reading Cards).

Släppa taget

”Några av oss tror att hålla fast är vad som gör oss starka, men ibland är det att släppa taget.” Herman Hesse

En av Buddhas sanningar är:

För att du ska kunna nå upplysthet så måste du medvetet och konstant släppa taget om lidande och vanföreställningar. Att släppa taget är det medvetna beslutet att frigöra dig från din mentala, emotionella och fysiska existens önskningar.

Det möjliggör saker att vara vad de är utan att kämpa med motståndet som kommer när du försöker kontrollera ett resultat eller konstant påminna dig själv om ett olyckligt förflutet eller en negativ känsla från det förflutna.

Sinnet tvingar medan hjärtat är ledigt.

Att släppa taget ger dig friheten att leva lyckligt från hjärtat i nuet. Precis där du är just nu.

Reflektera över de gånger du känt tyngd, ångest eller olyckliga känslor på grund av att du upprepat gamla händelser för dig själv.

Gör nu ett medvetet val att omvandla dessa minnen till kraftfulla läxor. Släpp sedan minnet och behåll lärdomen av läxan.

Frågan; ”Men hur klarar man att släppa taget?” kastade mig fem år bakåt i tiden då jag hade det som värst psykiskt, fysiskt och mentalt. Min första tanke var:

”Jag fattar vad du menar.”

Mitt svar blir:

När man är mitt i det som gör ont, när man exempelvis blivit utsatt eller drabbas av något som någon annan gjort är det inte så lätt att bara ”släppa taget”.

Jag har kämpat med detta sen 2014 och kämpar fortfarande dagligen.

Vad jag har kommit fram till är att jag måste förstå och påminna mig om varför jag måste släppa taget, vem det gynnar, vem som kommer må bra av det.

Att mitt i ett inre kaos bara bli tillsagd ”Släpp det!” gör inte så mycket nytta, det skapar mer en känsla av att den som sagt det har en oförståelse för just den situation man själv är i och hur svårt det faktiskt är.

Därför är det så oerhört viktigt att förstå för vems skull du ska släppa taget.

Ordspråk som kan va bra att försöka ha med sig och upprepa som mantran tills hjärnan registrerar dem i en högre frekvens än känslorna och därav kan ta över ratten och styra dig i rätt riktning är:

”Att hata är som att dricka gift och förvänta sig att den andre ska dö”

samt

”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dem ditt tillstånd!”

Du har säkert hört dem innan men har du på riktigt satt dig in i innebörden av dem och hur sanna de faktiskt är?

De första åren när jag hade det som värst så fattade jag ordspråken men mina känslor va alldeles för starka och för många för att jag skulle kunna förlika mig med att inte kunna skylla min olycka på någon annan (för någon annan hade ju gjort mig så fruktansvärt illa under så många år). Att det skulle packas i en ryggsäck och läggas som ansvar i mitt eget knä var en fruktansvärd kränkning.

Jag är fortfarande inte helt klar med att konstant leva efter detta (faller ibland dit i stundens hetta när jag inte har lugnet med mig) men jag förstår det nu för jag har fått känna vad som händer när jag tar tillbaka bestämmanderätten över mig själv och mina känslor. Vilken extrem lättnad som sker i bröstet när jag kan ta dessa stora stenar som folk kastat rakt in i bröstkorgen på mig och försiktigt plocka ur dem, en efter en, för att sedan varsamt lägga tillbaka dem i var och ens egna korg.

De får faktiskt bära sina tyngder själva!

Bara för att någon kastar sin ryggsäck på dig, behöver det betyda att du måste bära den?

Du har faktiskt valet att säga ”Tack men nej tack!” samt försiktigt ge tillbaka ryggsäcken och låta var person ta ansvar, bära, rensa eller släppa sin egen skit.

När du slutar vara måltavla för andras obearbetade saker så behöver du heller inte kämpa som en tok för att hålla dig över ytan.

Ta åter makten i ditt liv.

Välj själv vad du vill bära med dig dagligen.

Släpp taget om resten🙏🏻

Varma & styrkande kramar,

Marléne

Kan vi?

Från natten till när morgonen gryr, kan du älska med mig, kan vi älska tillsammans, kan vi älska det vackra vi ser?

Kan vi finna inom oss något som skänker tårarna mening, leendet värme, skänker hoppet en vind likt en dans?

Kan vi älska utan att vilja ha mer?

Kan vi få finnas i stunden av det?

Kan vi nå det där inre, kanske spegla varandras ibland? Utan att behöva hålla i hand.

Kan vi lyssna med öron som hör, se med ögon som ser bortom känslornas land?

Kan vi va emellan mitten av oss själva, det vackra och någon annan? Kan vi se vad vi bär på vårt egna och andras utan att klandra eller plocka av?

Kan vi låta det vara, så som det ska vara, kan vi låta naturen va ifred?

Jag ställer frågor till mig, du får ställa dem till dig.

Kan du se i mina ögon, utan att bli min guide? Kan du lyssna till mina ord och låta mig finna min egen väg? Kan du djupt i dig förstå att det är mer värt en alla ord en kan få?

Kan du smeka min hud, krama hålla om mig, utan att laga en bit?

Kan vi va i naturen och låta naturen va fri? 🦋

/MarléneBG -19

De fyra magiska stegen

De 4 magiska stegen

1.

Starta med grunden

Att lära sig leva med sig själv och sina tidigare val, tidigare upplevelser, både sådant man själv kunnat påverka och sådant man inte kunnat påverka alls (exempelvis barndom).

Acceptera och vara öppen för utveckling och förändring, inta positionen att själv vara ansvarig för sin framtid. Det är grunden, starta där.

2.

Att skapa en inre trygghet och balans, bli stadig i dig själv och lära dig vad som är bra för just dig, i ditt liv och för den du är eller vill vara (när du mår bra). Skilja på vad som är du och vad som är du- anpassad att passa någon annan.

Att hitta energitjuvar brukar bli enklare här.

3.

Att sedan aktivt jobba och applicera detta på din vardag, i relation till dig själv, i relation till andra. Är steg nummer tre. Att inse friheten i att få förändras hur mycket och hur lite du vill. Rätten att leva det liv du äger.

4.

Den inre frihet som sedan långsamt landar i en, det är målet! Att vidmakthålla detta, det är konsten.

Och energin till detta, den kommer i takt med att du lever efter dina värden och successivt slipper lägga energi på att må dåligt över. Sådant som inte känns bra, sådant som inte längre är du.

/MarléneBG 17 feb 2017

I byrålådan

Urval av gamla nedskrivna texter.

Du eller deras version av dig?

Jag har i så många år levt efter vad som förväntas av mig, jag har stått mina kast för de val jag gjort i livet och rättat mig i ledet lika många gånger som jag kastat mig rakt ur det. Under hela tiden har jag ändå haft en inre vetskap om att det inte är rätt.

Magen har sagt annat, långt innan jag hade orden.

Det är inte rätt att jag ska underminera mig andras tankar och förväntningar om mig ifall det inte ger mig något.

För att bli lycklig måste jag göra det jag i hjärtat vill.

Varför lägga energi på det man inte kan påverka?

Andras stämplar på dig, vem du bör vara utifrån hur du vuxit upp och vilken familj du tillhör. Ta bort det!

Det är skillnad på stämplar och tatueringar.

Tatueringar väljer du själv, stämplar är andra människors behov av att sätta dig i ett fack för att trygga deras egna syn på omvärlden.

Det är inget du ska ta hänsyn till och leva efter. Varför ska du låta andras åsikter och bild av världen begränsa din potential att utvecklas och använda dina resurser att vara lycklig?

Ta vara på och leva det liv du har, så länge du har det kvar.

Allt som tynger ska bort, allt som dränerar dig på energi ska bort eller tänkas annorlunda på.

Vad som är vad kan ingen annan än du själv svara på.

Ingen har levt ditt liv.

Ingen har varit i närheten av så närvarande som du varit i dig själv, varje sekund av ditt liv.

Gör vad du behöver göra för att få utrymme att tänka själv!

Du kan aldrig skylla på någon annan.

Det finns omständigheter men det finns också val.

En sak som är säker är att tiden går och tiden som konstant gått och kommer fortsätta gå i ditt liv, kommer aldrig, aldrig komma tillbaka till dig.

/MarléneBG -April 2017

Vad gör dig frustrerad med människor?

Jag fick precis frågan ”Vad gör dig frustrerad med din partner?”

Efter en stunds funderande kom jag (som vanligt) på att det är så mycket större än min valda livspartner. Därav kan jag inte svara så enkelt. Partner för mig är alla parter jag på ett eller annat sätt har i mitt liv.

Min hjärna spinner alltid iväg 🌎 tänker längre, högre, lägre, djupare, rundare, större, mer komplicerande och omfattande än ”den vanliga hjärnan”.

Det där med korta svar är för mig en gåta 🤷🏻‍♀️. Hur ska någon förstå din inre värld eller förstå att du förstått deras, om du svarar med högst tre ord på alla frågor du får?

Jo, så mitt universala svar på vad som gör mig frustrerad med människor blir följande:

-Att människor inte får utvecklas

Att det är mycket enklare (eller väldigt mycket närmre tillhands) att halka tillbaka i gamla vanor och föreställningar om den andre.

Även om den ena tar sats och verkligen försöker förändra sig till det bättre så räcker det med att ”motparten/medspelaren/partnern förutsätter eller förväntar sig att; inget förändrats, för att det ska kännas hopplöst för den som gjort förändringen att någonsin lägga ny energi på förändring någonsin igen. 

I parrelationer är detta typiskt. Man vill se en förändring och då givetvis i sin partner, inte i sig själv.

Plötsligt gör partnern förändringen, för din skull🦋.

⛔️Då bemöter du det utifrån att du inte förväntat dig en förändring utan nu när det sker så tänker du att det inte är; äkta, bestående eller ens på riktigt.

Värre så märker du inte ens att förändringen hänt eftersom du har alldeles för tjocka och smutsiga glas-bottnar på näsan som skymmer sikten för nyheter. Gammal smuts gör liksom inte nya intryck en tjänst direkt.

Partnern står där med flera veckors osynlig förändring för att äntligen ha landat i att det känns ok att visa upp den. Det känns nu ok att ta tvätten två gånger i rad utan att förvänta sig att du tar två direkt efter.

🧐Eller så har partnern under flera veckor, kanske månader bekantat sig och nu faktiskt känner sig helt bekväm att lättsamt med känslomässig kärlek och omtanke helt uppriktigt och ärligt säga ”Har du möjlighet att hämta lillan idag?” ♥️ med kärleksfull ton och grundkänsla, verkligen mena det som en fråga med hela hjärtat och inte som en förmaning.

😻Partnern är nu stolt över hur naturligt det kändes vilket eldar på den positiva riktning partnern nu valt att ta.

Enda tills du med ditt stenålders tonfall svarar som om det va precis som vanligt 👺”JA, VEM SKA ANNARS GÖRA DET TÄNKER DU?”.

😨Kalldusch.

OM partnern verkligen övertygat sig själv om att du hade rätt när du för två månader sedan bad om just ”en lite trevligare ton” vid frågor som just denna.
Så kanske partnern kan förmå sig ett djupt mindfulness-andetag för att behålla den fridfullt, vänliga tonen och säga ”Älskling, jag undrar av välmening, hinner du? Annars kan jag hämta!”

⛔️Då blir du förnärmad, irriterad över att din partner slår dig på fingrarna med att helt oväntat ha uppfyllt din önskan om en bättre ton för bättre relation. Du va ju inte ens beredd.

Det som följer (om du nu inte lägger ner stridsyxan utan helt sonika väljer att sula i väg den rakt igenom vit flagg för att sätta den i pannan på din partner) är att all den energi din partner lagt ner på sin förändring, nu känns totalt meningslös.

Din partners övertygelse blev nu ett sänkt skepp i striden med dig och era gamla trygga hjulspår är i gång igen.

Vad hände?

Jo du hade valet.

Du hade valet att vattna det frö du så länge bett din partner plantera eller att totalt dränka det med hela vattenkannan för att visa vem som bestämmer.

En sak är säker; fröpåsen tar slut🥀🍂

🌱Din partner kanske testar att så varenda frö i påsen på olika sätt för att tillmötesgå dig men så länge du kommer välja att dränka varenda sått frö i stället för att ta hand om det så kommer det inte växa något nytt och starkare.

✋🏻Be heller inte om det då. Det är nämligen att be om något helt omöjligt.

Därav uttrycket ”Behandla som du själv vill bli behandlad” eller ”Va den förändring du vill ha”.

Men den bästa är nog ändå ”Börja med dig själv”👩🏻‍🎨

För du kan inte ändra alla andra så att de passar dig.

Va det du vill ha. På riktigt!

🔄 Cirkeln går runt⭕️

Detsamma gäller alla typer av relationer. Nu tog jag ett exempel ur en parrelation men det är samma när någon förändras även om ingen har bett om det. Det är så fruktansvärt obehagligt för människor att stå och titta på när personer ”de känner” gör något man inte visste att de kunde. Så obehagligt att någon utvecklas utan att du får va med och styra.

Inbyggd & enkel alarm-vägvisare

Det finns ett enkelt knep du alltid kan ha med dig som en slags alarm-vägvisare. Ett alarm som påminner dig om att du har de där smutsiga, tjocka glas-bottnarna framför ögonen och därmed sitter fast i gamla hjulspår medan någon i din omgivning blommar på ängen bredvid.

Alarmet är inbyggt, du behöver bara komma ihåg att när alarmet går har DU valet att vakna upp eller fortsätta drömma.

Alarmet går exempelvis och helt uteslutande när du;

  1. Finner dig själv aktivt lyssna på skitsnack och spekulationer/gissningar om någon
  2. Hör dig själv uttala ovanstående om någon
  3. Hör dig själv eller någon annan försöka hitta svaret på varför denna person varit tvingad att göra denna förändring (där det alltså inte passerar tankar i er kring att människan i fråga valt detta helt själv utifrån välmående/befinnande)
  4. Finner dig själv att överhuvudtaget på något sätt ifrågasätta eller förminska någon annans framsteg

Väldigt enkelt. Testa! 🦋

Allt du gör eller tänker, säger mer om dig själv än om någon annan!

/MarléneBG🦋