Fysisk materia – Energi – Själen – 8

Fysisk materia – Energi – Själen – 8

”Beyond heaven” By MarléneBG

19 Augusti år 2019

När vi dör ska att alla igenom diverse rum & portar innan man slutligen når destinationen av total själslig befrielse där materia ej existerar och där man ser förbi och igenom allt.

Dit & Där alla svar finns, där ingenting är oklart och där det klarnar, där förståelsen för hur olika förutsättningar försätter en i illusioner om verkligheten.

Förståelsen för att någon i mänsklig form (kostym) har en begränsad uppfattning om saker och ting.

Exempelvis att de andar som fastnat och inte ”förstått att de är döda” egentligen bara inte har accepterat det.

De har inte varit intresserade av att gå igenom några portar & portaler för de är inte redo alls, ibland så pass att de inte ens ser ljuset som leder dit alls.

Exempelvis en människa som dör hastigt och ser exempelvis sitt barn eller partner gråta och i den stunden inte vill annat än att trösta.

Och hur tröstar en själ en människa av kött & blod som saknar värmen av själens nu mer döda kött & blod. Själen börjar förbrillt försöka bevisa sin närvaro utan att ha lärt sig hur man gör detta. Det resulterar kanske i att välta saker, kalla vindar och så vidare (ibland med erbjudande om hjälp från mörkare krafter/energier).

Men den varma, mjuka kroppskontakten av en kram uppstår inte och själen dras ned i empatins sorg för det männskliga intellektet i stället för att nå den högre nivån och låta människan på jorden ha sin jordbundna sorg. En sorg som det inte finns plats för dit själarna hör hemma.

Ingen själ kan komma igenom alla dessa portaler i ett vilset tillstånd.

Alla kläder måste av, allt kött & blod, alla sorger & oförätter ska redas ut och tiden går i ultrarapid.

Om en själ vandrar ur kroppen och medvetet stiger mot sitt högre jag så tar detta arbete mellan 3-4-5 veckor. Alltså lika lång tid som den värsta sorgen bearbetas här på jorden.

Det tar ofta 2 veckor innan människor får besök av själen i första drömmen, det är en titt-in, en övning, förberedelse inför de resor själen kommer kunna utföra med skicklighet senare. En del av resan och ett tecken på att själen är ungefär lite mer än halvvägs i arbetet den ska genomgå för att finna sin plats. Jämför det med en graviditet om du vill. Det ska formas något nytt, svansen (jordelivet) är det första som ska bort precis som spermien måste släppa sin svans utanför ägget, något inte en spermie hade klarat sig utan på vägen dit är det första den måste släppa för att bli något nytt. Likaså har inte människan klarat sig utan människokroppen i jordelivet.

Men att vara människa är bara en form, själen (energin) finns i allt och allt ska byta skepnad och form för att ta sig framåt, utvecklas, slå ut, dö och bli nytt igen. Vissa saker gör ont men allt är nödvändigt ont och något vi likt alla energier ska genomlida.

MarléneBG 19 Augusti-2019

Men hur klarar man att släppa taget?

Jag hade skrivit om en utav Buddhas sanningar och fick frågan ”Men hur klarar man att släppa taget?”. En fråga jag så många gånger ställt mig själv och andra i förtvivlan.

Vi börjar med hur

Buddhas sanning lyder, den jag hade skrivit om (vilket är en något utvecklad och förtydligad text av originalet som finns i Sofan Chan’s Buddhism Reading Cards).

Släppa taget

”Några av oss tror att hålla fast är vad som gör oss starka, men ibland är det att släppa taget.” Herman Hesse

En av Buddhas sanningar är:

För att du ska kunna nå upplysthet så måste du medvetet och konstant släppa taget om lidande och vanföreställningar. Att släppa taget är det medvetna beslutet att frigöra dig från din mentala, emotionella och fysiska existens önskningar.

Det möjliggör saker att vara vad de är utan att kämpa med motståndet som kommer när du försöker kontrollera ett resultat eller konstant påminna dig själv om ett olyckligt förflutet eller en negativ känsla från det förflutna.

Sinnet tvingar medan hjärtat är ledigt.

Att släppa taget ger dig friheten att leva lyckligt från hjärtat i nuet. Precis där du är just nu.

Reflektera över de gånger du känt tyngd, ångest eller olyckliga känslor på grund av att du upprepat gamla händelser för dig själv.

Gör nu ett medvetet val att omvandla dessa minnen till kraftfulla läxor. Släpp sedan minnet och behåll lärdomen av läxan.

Frågan; ”Men hur klarar man att släppa taget?” kastade mig fem år bakåt i tiden då jag hade det som värst psykiskt, fysiskt och mentalt. Min första tanke var:

”Jag fattar vad du menar.”

Mitt svar blir:

När man är mitt i det som gör ont, när man exempelvis blivit utsatt eller drabbas av något som någon annan gjort är det inte så lätt att bara ”släppa taget”.

Jag har kämpat med detta sen 2014 och kämpar fortfarande dagligen.

Vad jag har kommit fram till är att jag måste förstå och påminna mig om varför jag måste släppa taget, vem det gynnar, vem som kommer må bra av det.

Att mitt i ett inre kaos bara bli tillsagd ”Släpp det!” gör inte så mycket nytta, det skapar mer en känsla av att den som sagt det har en oförståelse för just den situation man själv är i och hur svårt det faktiskt är.

Därför är det så oerhört viktigt att förstå för vems skull du ska släppa taget.

Ordspråk som kan va bra att försöka ha med sig och upprepa som mantran tills hjärnan registrerar dem i en högre frekvens än känslorna och därav kan ta över ratten och styra dig i rätt riktning är:

”Att hata är som att dricka gift och förvänta sig att den andre ska dö”

samt

”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dem ditt tillstånd!”

Du har säkert hört dem innan men har du på riktigt satt dig in i innebörden av dem och hur sanna de faktiskt är?

De första åren när jag hade det som värst så fattade jag ordspråken men mina känslor va alldeles för starka och för många för att jag skulle kunna förlika mig med att inte kunna skylla min olycka på någon annan (för någon annan hade ju gjort mig så fruktansvärt illa under så många år). Att det skulle packas i en ryggsäck och läggas som ansvar i mitt eget knä var en fruktansvärd kränkning.

Jag är fortfarande inte helt klar med att konstant leva efter detta (faller ibland dit i stundens hetta när jag inte har lugnet med mig) men jag förstår det nu för jag har fått känna vad som händer när jag tar tillbaka bestämmanderätten över mig själv och mina känslor. Vilken extrem lättnad som sker i bröstet när jag kan ta dessa stora stenar som folk kastat rakt in i bröstkorgen på mig och försiktigt plocka ur dem, en efter en, för att sedan varsamt lägga tillbaka dem i var och ens egna korg.

De får faktiskt bära sina tyngder själva!

Bara för att någon kastar sin ryggsäck på dig, behöver det betyda att du måste bära den?

Du har faktiskt valet att säga ”Tack men nej tack!” samt försiktigt ge tillbaka ryggsäcken och låta var person ta ansvar, bära, rensa eller släppa sin egen skit.

När du slutar vara måltavla för andras obearbetade saker så behöver du heller inte kämpa som en tok för att hålla dig över ytan.

Ta åter makten i ditt liv.

Välj själv vad du vill bära med dig dagligen.

Släpp taget om resten🙏🏻

Varma & styrkande kramar,

Marléne