Trasdockans besvärjelse till den enda

När väggarna förvandlas till något jag vet de inte är

När hjärtat börjar bulta, när jag är mer svävande än där jag faktiskt är

Det är då behov av närhet är som allra störst.

Det är då mitt inre skriker

men också då jag inte kan använda min röst

Hur mycket jag än skadat står du alltid i detta högst,

det är en oskriven regel,

vi skrev den tillsammans,

du var med,

kommer du ihåg?

Jag må va egoistisk,

de kallar det visst så

Men enligt mig är just det kärlek,

du vet det där med två och två..

Att oavsett vad som händer,

vem än du eller jag är,

så finns alltid någon vi känner som kan bygga barriär,

se mig i ögonen-vi skulle aldrig stå i det där

Så många som har talets gåva och inte oss förstår

Så många som tror sig veta vart man helst av allt ska gå

Men om du tänker efter, har de någonsin haft goda råd, som är i hjärtat goda och som är menat för oss att förstå?

Vart än jag går, i vilket hus jag än bor, så vet du innerst inne, att jag alltid dig i hjärtat har -även de dagar hjärnan brunnit och inte mycket av mig finns kvar

Vi har aldrig varit så – att kräva eller kväva- vi skapade vår egen väg och vi sa den skulle bära

Vi lovade att låta varandra bygga det vi rasat, hur trasigt vi än gjort.

Vi bestämde oss den dagen där -när tårarna tog slut, att låta andra segla fritt förlita oss på att vi alltid hittar ut

Att stå på varsitt eget håll skulle ge oss mera koll- över rummet och i alla koder vi båda sökte oss en roll, det jag inte såg från mitt håll skulle du från ditt ha bundit.

Vi skulle senare aldrig prata om det, bara veta att vi vunnit

Vi skapade en kanal och som vi grävde där i början,

jag vet att det har rasat i bland och att jag inte alltid har hunnit, spaden har ibland varit väldigt skev och ibland har jag mig funnit -i tron om att jag gräver för att senare från bron avslöja illusionen -sett att jag gräver med händerna tomma

Vi lovade varandra ändå att oavsett väder,

oavsett när bara den ena kunde stå – så skulle vi alltid kämpa inte kräva eller gå

Nu vet jag att jag svävat länge och att dina knän är blå

Jag vet också var du varit, har i mitt snurr någonstans sett på..

Men allt som vi byggde,

som andra ej fått röra,

det osynliga och konstiga sånt jag viskat i ditt öra, ska det nu gå förlorat eller är det bara så -att vi nu en stund får titta på -när vägen ändrar runda

För vem vet egentligen vad livet bär

och vad det hittar på?

Är du eller jag villiga att förbise våra öden, gå i förväg,

låtsas att åter igen förstå?

Jag vet att jag kräver mycket ibland men är du verkligen så långt i från?

Att den ena hämtar luft ibland -det var ju så vi såg det då.

Vi lovade att aldrig vara delaktiga

-i att spänna den andres redan hårda grepp, av bälte runt sin kropp.

Vi lovade att aldrig med mening försöka dränka,

att aldrig någonsin medveten kasta pilar, att aldrig visa onåd eller bråka om det befängda,

vi var så väldigt ense om att aldrig jämföra oss med andra.

För visst har vi båda försökt ändå

att stå där med alla andra,

både du och jag har lämnat vrak eller gjort oss själva till detsamma

Nu står vi här i frusen dal dina vigselkläder är tunga,

vi visste att en dag ska komma då vi blir så jävla tvungna.

Om jag så ska bära dig ut ur sinnets snåriga ris,

så ska jag bära dig av kärlek över eld, sjuka skrik och is.

Jag ska hålla dig på raka armar,

släpa eller draga

Du kan kasta dig av och an om du vill men jag har bestämt att vi ska tala i det klara

Håller jag när väggar talar och klarar jag det själv,

då är -du min vän- en enkel match

även om någon annan kommer i kläm

Håll huvudet högt min kära,

för nu ska vi åter hem.

/ MarléneBG oktober 2019

©️Marléne Gottfridsson 2019

#marlenebg #marlénebg #trasdockansbesvärjelse #trasdockansbesvärjelsetilldenenda #poesi

Djävulsdansen

Du slickar dina läppar innan du talar, det är ditt sätt att marinera dina lögner och de smakar gott i alla salar

Du tvättar dina kläder från blod och dödligt våld, du skymmer alla skuggor med ditt vassa brutna skoj

Du kramar ur det sista för att måla din scen

Det är Något du lärt dig redan på dina små, små barnsben

Att skydda dina lögner, det som för dig är sant, kan innebära smärta men det värsta utan av allt, är smärtan du inom dig bär med allt vad du är värd, och resten har du packat, hängt på andra ryggar som svär

De svär att dig alltid förstå, de dagar du ej kan, men det värsta av allt är att du har dem i en bur.

En och en går av, du räknar med dess svinn

Och skulle någon trotsa tar skydd från deras sinn

Då sanningen skär dig itu är din enda räddning att ta dig ur

Om det skadar någon på vägen är det för dig bara en del av färden

Tänk att ha sådan tryggande charm som allt är en illusion

Tänk att ha en sån förmåga att sänka även den högsta tron

Bränna den största bron

Jag undrar hur du levde och hur ditt nästa liv ser ut, jag hoppas slippa se det, står hellre ensam i ur och skur.

/MarléneBG okt-2019

#djävulsdansen #marlénebg #orda #skriva #känslor #dikt #poesi #manipulation #manipulativ #missbruk

Fysisk materia – Energi – Själen – 8

Fysisk materia – Energi – Själen – 8

”Beyond heaven” By MarléneBG

19 Augusti år 2019

När vi dör ska att alla igenom diverse rum & portar innan man slutligen når destinationen av total själslig befrielse där materia ej existerar och där man ser förbi och igenom allt.

Dit & Där alla svar finns, där ingenting är oklart och där det klarnar, där förståelsen för hur olika förutsättningar försätter en i illusioner om verkligheten.

Förståelsen för att någon i mänsklig form (kostym) har en begränsad uppfattning om saker och ting.

Exempelvis att de andar som fastnat och inte ”förstått att de är döda” egentligen bara inte har accepterat det.

De har inte varit intresserade av att gå igenom några portar & portaler för de är inte redo alls, ibland så pass att de inte ens ser ljuset som leder dit alls.

Exempelvis en människa som dör hastigt och ser exempelvis sitt barn eller partner gråta och i den stunden inte vill annat än att trösta.

Och hur tröstar en själ en människa av kött & blod som saknar värmen av själens nu mer döda kött & blod. Själen börjar förbrillt försöka bevisa sin närvaro utan att ha lärt sig hur man gör detta. Det resulterar kanske i att välta saker, kalla vindar och så vidare (ibland med erbjudande om hjälp från mörkare krafter/energier).

Men den varma, mjuka kroppskontakten av en kram uppstår inte och själen dras ned i empatins sorg för det männskliga intellektet i stället för att nå den högre nivån och låta människan på jorden ha sin jordbundna sorg. En sorg som det inte finns plats för dit själarna hör hemma.

Ingen själ kan komma igenom alla dessa portaler i ett vilset tillstånd.

Alla kläder måste av, allt kött & blod, alla sorger & oförätter ska redas ut och tiden går i ultrarapid.

Om en själ vandrar ur kroppen och medvetet stiger mot sitt högre jag så tar detta arbete mellan 3-4-5 veckor. Alltså lika lång tid som den värsta sorgen bearbetas här på jorden.

Det tar ofta 2 veckor innan människor får besök av själen i första drömmen, det är en titt-in, en övning, förberedelse inför de resor själen kommer kunna utföra med skicklighet senare. En del av resan och ett tecken på att själen är ungefär lite mer än halvvägs i arbetet den ska genomgå för att finna sin plats. Jämför det med en graviditet om du vill. Det ska formas något nytt, svansen (jordelivet) är det första som ska bort precis som spermien måste släppa sin svans utanför ägget, något inte en spermie hade klarat sig utan på vägen dit är det första den måste släppa för att bli något nytt. Likaså har inte människan klarat sig utan människokroppen i jordelivet.

Men att vara människa är bara en form, själen (energin) finns i allt och allt ska byta skepnad och form för att ta sig framåt, utvecklas, slå ut, dö och bli nytt igen. Vissa saker gör ont men allt är nödvändigt ont och något vi likt alla energier ska genomlida.

MarléneBG 19 Augusti-2019

Breath in – Breath out

Sömnsvårigheter

I perioder sover jag extremt dåligt, har varit så sen jag var barn.

Vända på dygnet gör jag inte, för sova på dagen är inget jag kan.

Så dessa perioder resulterar i mycket – litet sömn.

Min hjärna är ofta extremt kreativ dessa perioder, orden flödar, jag vill måla, fota, prata om livet och det bortom.

Lite problematiskt är det ju ändå då människokroppen liksom kräver sömn. Hjärnan börjar efter några dagar spela en ett spratt och humöret är oftast inte så pålitligt.

Just nu är en sådan period.

Jag har suttit i djupa samtal med vänner i flera dagar, umgåtts med barnen, badat, haft ledigt och underbart.

Idag har jag pratat och pratat och pratat, skrattat till tårarna sprutar, magmusklerna krampar och kindmusklerna värker.

Både jag och min vän har sagt att vi ska sova nu; i fyra timmar.

Plötsligt är klockan 5:00, jag ska bara dra ner rullgardinen och plötsligt finner jag mig själv utanför på gräset, hänförd av den magi himlavalvet erbjuder kl 5:00 en lördagmorgon i augusti månad.

En symfoni av färger som inte kan förklaras och som enbart vid fullt medvetande innerligt kan avnjutas men aldrig till sin rätt avbildas.

Jag tillåter mig att fastna, vara vaken en stund till fast min hjärna vet att jag måste sova, om 10 minuter är naturens konstverk förändrat, jag vill vara med en stund till, få vara en del.

En del av den mäktighet du antingen njutningsfullt kan beundras och fyllas av eller förbise och hoppas på att få se en annan gång.

Jag väljer livet och livet är nu. Jag väljer att förlita mig på att allt har sin plats och mening. Just nu är meningen för mig att uppleva livet som starkast, mest oändligt, intensivt och på samma gång helt fridfullt; kl 5 en lördagsmorgon i augusti på en strand, på en ö, i ett land, på en jord, i en värld i universum i oändligheten så står jag här, pytteliten i oändligheten men allt för någon annan. Perspektiv.

Och solen ska få lysa i mina ögon fast jag precis ska sova.

För mitt liv är mitt och jag väljer när jag vill njuta av det.

placeholder://

Älska dig själv först.

Ge dig själv tid.

Förstå dig själv

Innan

Du lurar dig till tron

att du förstår någon annan

,MarléneBG

#MarléneBG #changeforfreedom #freespirit

Men hur klarar man att släppa taget?

Jag hade skrivit om en utav Buddhas sanningar och fick frågan ”Men hur klarar man att släppa taget?”. En fråga jag så många gånger ställt mig själv och andra i förtvivlan.

Vi börjar med hur

Buddhas sanning lyder, den jag hade skrivit om (vilket är en något utvecklad och förtydligad text av originalet som finns i Sofan Chan’s Buddhism Reading Cards).

Släppa taget

”Några av oss tror att hålla fast är vad som gör oss starka, men ibland är det att släppa taget.” Herman Hesse

En av Buddhas sanningar är:

För att du ska kunna nå upplysthet så måste du medvetet och konstant släppa taget om lidande och vanföreställningar. Att släppa taget är det medvetna beslutet att frigöra dig från din mentala, emotionella och fysiska existens önskningar.

Det möjliggör saker att vara vad de är utan att kämpa med motståndet som kommer när du försöker kontrollera ett resultat eller konstant påminna dig själv om ett olyckligt förflutet eller en negativ känsla från det förflutna.

Sinnet tvingar medan hjärtat är ledigt.

Att släppa taget ger dig friheten att leva lyckligt från hjärtat i nuet. Precis där du är just nu.

Reflektera över de gånger du känt tyngd, ångest eller olyckliga känslor på grund av att du upprepat gamla händelser för dig själv.

Gör nu ett medvetet val att omvandla dessa minnen till kraftfulla läxor. Släpp sedan minnet och behåll lärdomen av läxan.

Frågan; ”Men hur klarar man att släppa taget?” kastade mig fem år bakåt i tiden då jag hade det som värst psykiskt, fysiskt och mentalt. Min första tanke var:

”Jag fattar vad du menar.”

Mitt svar blir:

När man är mitt i det som gör ont, när man exempelvis blivit utsatt eller drabbas av något som någon annan gjort är det inte så lätt att bara ”släppa taget”.

Jag har kämpat med detta sen 2014 och kämpar fortfarande dagligen.

Vad jag har kommit fram till är att jag måste förstå och påminna mig om varför jag måste släppa taget, vem det gynnar, vem som kommer må bra av det.

Att mitt i ett inre kaos bara bli tillsagd ”Släpp det!” gör inte så mycket nytta, det skapar mer en känsla av att den som sagt det har en oförståelse för just den situation man själv är i och hur svårt det faktiskt är.

Därför är det så oerhört viktigt att förstå för vems skull du ska släppa taget.

Ordspråk som kan va bra att försöka ha med sig och upprepa som mantran tills hjärnan registrerar dem i en högre frekvens än känslorna och därav kan ta över ratten och styra dig i rätt riktning är:

”Att hata är som att dricka gift och förvänta sig att den andre ska dö”

samt

”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dem ditt tillstånd!”

Du har säkert hört dem innan men har du på riktigt satt dig in i innebörden av dem och hur sanna de faktiskt är?

De första åren när jag hade det som värst så fattade jag ordspråken men mina känslor va alldeles för starka och för många för att jag skulle kunna förlika mig med att inte kunna skylla min olycka på någon annan (för någon annan hade ju gjort mig så fruktansvärt illa under så många år). Att det skulle packas i en ryggsäck och läggas som ansvar i mitt eget knä var en fruktansvärd kränkning.

Jag är fortfarande inte helt klar med att konstant leva efter detta (faller ibland dit i stundens hetta när jag inte har lugnet med mig) men jag förstår det nu för jag har fått känna vad som händer när jag tar tillbaka bestämmanderätten över mig själv och mina känslor. Vilken extrem lättnad som sker i bröstet när jag kan ta dessa stora stenar som folk kastat rakt in i bröstkorgen på mig och försiktigt plocka ur dem, en efter en, för att sedan varsamt lägga tillbaka dem i var och ens egna korg.

De får faktiskt bära sina tyngder själva!

Bara för att någon kastar sin ryggsäck på dig, behöver det betyda att du måste bära den?

Du har faktiskt valet att säga ”Tack men nej tack!” samt försiktigt ge tillbaka ryggsäcken och låta var person ta ansvar, bära, rensa eller släppa sin egen skit.

När du slutar vara måltavla för andras obearbetade saker så behöver du heller inte kämpa som en tok för att hålla dig över ytan.

Ta åter makten i ditt liv.

Välj själv vad du vill bära med dig dagligen.

Släpp taget om resten🙏🏻

Varma & styrkande kramar,

Marléne

Kan vi?

Från natten till när morgonen gryr, kan du älska med mig, kan vi älska tillsammans, kan vi älska det vackra vi ser?

Kan vi finna inom oss något som skänker tårarna mening, leendet värme, skänker hoppet en vind likt en dans?

Kan vi älska utan att vilja ha mer?

Kan vi få finnas i stunden av det?

Kan vi nå det där inre, kanske spegla varandras ibland? Utan att behöva hålla i hand.

Kan vi lyssna med öron som hör, se med ögon som ser bortom känslornas land?

Kan vi va emellan mitten av oss själva, det vackra och någon annan? Kan vi se vad vi bär på vårt egna och andras utan att klandra eller plocka av?

Kan vi låta det vara, så som det ska vara, kan vi låta naturen va ifred?

Jag ställer frågor till mig, du får ställa dem till dig.

Kan du se i mina ögon, utan att bli min guide? Kan du lyssna till mina ord och låta mig finna min egen väg? Kan du djupt i dig förstå att det är mer värt en alla ord en kan få?

Kan du smeka min hud, krama hålla om mig, utan att laga en bit?

Kan vi va i naturen och låta naturen va fri? 🦋

/MarléneBG -19

Livet

Fundera på om tanken av att producera/skapa/agera bara stör och är en total misstolkning av livet. Att allt som handlar om då och sen är en totalt meningslös sysselsättning som enbart är en tjuv av tiden du har i ditt liv. För vad kan du göra åt det som är gjort och hur kan du veta att sen blir som du ägnat timmar åt att planera? Förlita dig på att dina fina minnen skänker dig glädje och att dina lärdomar och skedsteg alltid finns där utan att du om och om igen behöver skada dig genom att aktivt återuppleva dem. Förlita dig på att dina övergripande mål finns där och att om du lever hör och nu, på riktigt och om de är menade och på riktigt för dig så kommer du gå den vägen utan att behöva tänka så mycket på det. Förlita dig på att du fått livet för att leva det. Leva det gör du nu, inte då för det gjorde du då, inte sen för sen blir ditt nu senare, du lever nu, i allra högsta grad exakt just nu.

MarléneBG Juni-19

#marlenebg #livet #lyrik

De fyra magiska stegen

De 4 magiska stegen

1.

Starta med grunden

Att lära sig leva med sig själv och sina tidigare val, tidigare upplevelser, både sådant man själv kunnat påverka och sådant man inte kunnat påverka alls (exempelvis barndom).

Acceptera och vara öppen för utveckling och förändring, inta positionen att själv vara ansvarig för sin framtid. Det är grunden, starta där.

2.

Att skapa en inre trygghet och balans, bli stadig i dig själv och lära dig vad som är bra för just dig, i ditt liv och för den du är eller vill vara (när du mår bra). Skilja på vad som är du och vad som är du- anpassad att passa någon annan.

Att hitta energitjuvar brukar bli enklare här.

3.

Att sedan aktivt jobba och applicera detta på din vardag, i relation till dig själv, i relation till andra. Är steg nummer tre. Att inse friheten i att få förändras hur mycket och hur lite du vill. Rätten att leva det liv du äger.

4.

Den inre frihet som sedan långsamt landar i en, det är målet! Att vidmakthålla detta, det är konsten.

Och energin till detta, den kommer i takt med att du lever efter dina värden och successivt slipper lägga energi på att må dåligt över. Sådant som inte känns bra, sådant som inte längre är du.

/MarléneBG 17 feb 2017

I byrålådan

Urval av gamla nedskrivna texter.

Du eller deras version av dig?

Jag har i så många år levt efter vad som förväntas av mig, jag har stått mina kast för de val jag gjort i livet och rättat mig i ledet lika många gånger som jag kastat mig rakt ur det. Under hela tiden har jag ändå haft en inre vetskap om att det inte är rätt.

Magen har sagt annat, långt innan jag hade orden.

Det är inte rätt att jag ska underminera mig andras tankar och förväntningar om mig ifall det inte ger mig något.

För att bli lycklig måste jag göra det jag i hjärtat vill.

Varför lägga energi på det man inte kan påverka?

Andras stämplar på dig, vem du bör vara utifrån hur du vuxit upp och vilken familj du tillhör. Ta bort det!

Det är skillnad på stämplar och tatueringar.

Tatueringar väljer du själv, stämplar är andra människors behov av att sätta dig i ett fack för att trygga deras egna syn på omvärlden.

Det är inget du ska ta hänsyn till och leva efter. Varför ska du låta andras åsikter och bild av världen begränsa din potential att utvecklas och använda dina resurser att vara lycklig?

Ta vara på och leva det liv du har, så länge du har det kvar.

Allt som tynger ska bort, allt som dränerar dig på energi ska bort eller tänkas annorlunda på.

Vad som är vad kan ingen annan än du själv svara på.

Ingen har levt ditt liv.

Ingen har varit i närheten av så närvarande som du varit i dig själv, varje sekund av ditt liv.

Gör vad du behöver göra för att få utrymme att tänka själv!

Du kan aldrig skylla på någon annan.

Det finns omständigheter men det finns också val.

En sak som är säker är att tiden går och tiden som konstant gått och kommer fortsätta gå i ditt liv, kommer aldrig, aldrig komma tillbaka till dig.

/MarléneBG -April 2017

Vad gör dig frustrerad med människor?

Jag fick precis frågan ”Vad gör dig frustrerad med din partner?”

Efter en stunds funderande kom jag (som vanligt) på att det är så mycket större än min valda livspartner. Därav kan jag inte svara så enkelt. Partner för mig är alla parter jag på ett eller annat sätt har i mitt liv.

Min hjärna spinner alltid iväg 🌎 tänker längre, högre, lägre, djupare, rundare, större, mer komplicerande och omfattande än ”den vanliga hjärnan”.

Det där med korta svar är för mig en gåta 🤷🏻‍♀️. Hur ska någon förstå din inre värld eller förstå att du förstått deras, om du svarar med högst tre ord på alla frågor du får?

Jo, så mitt universala svar på vad som gör mig frustrerad med människor blir följande:

-Att människor inte får utvecklas

Att det är mycket enklare (eller väldigt mycket närmre tillhands) att halka tillbaka i gamla vanor och föreställningar om den andre.

Även om den ena tar sats och verkligen försöker förändra sig till det bättre så räcker det med att ”motparten/medspelaren/partnern förutsätter eller förväntar sig att; inget förändrats, för att det ska kännas hopplöst för den som gjort förändringen att någonsin lägga ny energi på förändring någonsin igen. 

I parrelationer är detta typiskt. Man vill se en förändring och då givetvis i sin partner, inte i sig själv.

Plötsligt gör partnern förändringen, för din skull🦋.

⛔️Då bemöter du det utifrån att du inte förväntat dig en förändring utan nu när det sker så tänker du att det inte är; äkta, bestående eller ens på riktigt.

Värre så märker du inte ens att förändringen hänt eftersom du har alldeles för tjocka och smutsiga glas-bottnar på näsan som skymmer sikten för nyheter. Gammal smuts gör liksom inte nya intryck en tjänst direkt.

Partnern står där med flera veckors osynlig förändring för att äntligen ha landat i att det känns ok att visa upp den. Det känns nu ok att ta tvätten två gånger i rad utan att förvänta sig att du tar två direkt efter.

🧐Eller så har partnern under flera veckor, kanske månader bekantat sig och nu faktiskt känner sig helt bekväm att lättsamt med känslomässig kärlek och omtanke helt uppriktigt och ärligt säga ”Har du möjlighet att hämta lillan idag?” ♥️ med kärleksfull ton och grundkänsla, verkligen mena det som en fråga med hela hjärtat och inte som en förmaning.

😻Partnern är nu stolt över hur naturligt det kändes vilket eldar på den positiva riktning partnern nu valt att ta.

Enda tills du med ditt stenålders tonfall svarar som om det va precis som vanligt 👺”JA, VEM SKA ANNARS GÖRA DET TÄNKER DU?”.

😨Kalldusch.

OM partnern verkligen övertygat sig själv om att du hade rätt när du för två månader sedan bad om just ”en lite trevligare ton” vid frågor som just denna.
Så kanske partnern kan förmå sig ett djupt mindfulness-andetag för att behålla den fridfullt, vänliga tonen och säga ”Älskling, jag undrar av välmening, hinner du? Annars kan jag hämta!”

⛔️Då blir du förnärmad, irriterad över att din partner slår dig på fingrarna med att helt oväntat ha uppfyllt din önskan om en bättre ton för bättre relation. Du va ju inte ens beredd.

Det som följer (om du nu inte lägger ner stridsyxan utan helt sonika väljer att sula i väg den rakt igenom vit flagg för att sätta den i pannan på din partner) är att all den energi din partner lagt ner på sin förändring, nu känns totalt meningslös.

Din partners övertygelse blev nu ett sänkt skepp i striden med dig och era gamla trygga hjulspår är i gång igen.

Vad hände?

Jo du hade valet.

Du hade valet att vattna det frö du så länge bett din partner plantera eller att totalt dränka det med hela vattenkannan för att visa vem som bestämmer.

En sak är säker; fröpåsen tar slut🥀🍂

🌱Din partner kanske testar att så varenda frö i påsen på olika sätt för att tillmötesgå dig men så länge du kommer välja att dränka varenda sått frö i stället för att ta hand om det så kommer det inte växa något nytt och starkare.

✋🏻Be heller inte om det då. Det är nämligen att be om något helt omöjligt.

Därav uttrycket ”Behandla som du själv vill bli behandlad” eller ”Va den förändring du vill ha”.

Men den bästa är nog ändå ”Börja med dig själv”👩🏻‍🎨

För du kan inte ändra alla andra så att de passar dig.

Va det du vill ha. På riktigt!

🔄 Cirkeln går runt⭕️

Detsamma gäller alla typer av relationer. Nu tog jag ett exempel ur en parrelation men det är samma när någon förändras även om ingen har bett om det. Det är så fruktansvärt obehagligt för människor att stå och titta på när personer ”de känner” gör något man inte visste att de kunde. Så obehagligt att någon utvecklas utan att du får va med och styra.

Inbyggd & enkel alarm-vägvisare

Det finns ett enkelt knep du alltid kan ha med dig som en slags alarm-vägvisare. Ett alarm som påminner dig om att du har de där smutsiga, tjocka glas-bottnarna framför ögonen och därmed sitter fast i gamla hjulspår medan någon i din omgivning blommar på ängen bredvid.

Alarmet är inbyggt, du behöver bara komma ihåg att när alarmet går har DU valet att vakna upp eller fortsätta drömma.

Alarmet går exempelvis och helt uteslutande när du;

  1. Finner dig själv aktivt lyssna på skitsnack och spekulationer/gissningar om någon
  2. Hör dig själv uttala ovanstående om någon
  3. Hör dig själv eller någon annan försöka hitta svaret på varför denna person varit tvingad att göra denna förändring (där det alltså inte passerar tankar i er kring att människan i fråga valt detta helt själv utifrån välmående/befinnande)
  4. Finner dig själv att överhuvudtaget på något sätt ifrågasätta eller förminska någon annans framsteg

Väldigt enkelt. Testa! 🦋

Allt du gör eller tänker, säger mer om dig själv än om någon annan!

/MarléneBG🦋